Vinterns stora pysseldag.

uterum

Dagen före den första advent måste vara en av vinterns största pysseldagar. Ljusstakar ska fram, stjärnor hängas upp och massa annat fixas. Här fixas det med. Lite i alla fall. Vi har fått upp vår obligatoriska ljusslinga i uterummet, praktisk både som frostvakt och ljuskälla.

hyacint2

Lite fler hyacinter har letat sig hit, vita den här gången. Den andra omgången lussekatter står på jäsning, och ja, vi har ätit upp de första… Adventsljustakar och stjärnor har fått sin plats och kuddarna i kökssoffan nya kläder. Till kattens stora förtret. Varför, ser han ut att fråga sig. Därför säger matte.

tusse

Annonser

Bara fyra.

wear_want

Jag är lite sent på det, men blev inspirerad av Maria på Husligheter och hennes bloggutmaning, via Weronica och Helena på En mammas dag, som i sin tur inspirerats av DIY or die att försöka begränsa antalet julklappar till fyra var. Till något man verkligen vill ha. En väldigt bra tanke tycker jag. Bra för miljö och plånbok. Och önskelista har jag nog inte skrivit sedan jag var barn. Så här är min version på kriterierna Read, Wear, Want och Need.

1. Read. Leilas underbara ”Welcome Home” har funnits på marknaden ett tag nu. Jag har inte hunnit köpa ett exemplar, men är så sugen! Det här är en inredningsbok som bryter från normen med sitt färgrika och underbart svulstiga innehåll.

2. Wear. Jag älskar stora tröjor i naturmaterial. Den här från Ruke är helt fantastisk, i mohair och ull. Att den sedan har ett helt eget uttryck gör ju inte saken sämre.

3. Want. Den eviga jakten på den perfekta väskan tar aldrig slut. Med den här från Friis & Company har jag kommit en bit närmare. Perfekt storlek för att kunna slänga i datorn och en massa annat. Fint med färgrutorna mot det neutrala svarta.

4. Need. Vi behöver fler lampor i vårt hus. Speciellt taklampor, vilket är en utmaning med våra låga tak. Egentligen gillar jag inte skenet från en taklampa, men ibland kan det vara bra att kunna tända upp ordentligt. Den här från IKEA löser en del problem i anslutning till garderoberna här hemma.

Kärt barn har många namn.

muddojag2

Mudd, pulsvärmare, handledsvärmare. Kärt barn har många namn. Nu är de i alla fall klara. Det var inte helt lätt att sticka i det här garnet, men jag är riktigt förälskad i de skiftande toningarna. Och det faktum att de blev helt olika varandra. Funderar på att om jag stickar ett par till så kanske slumpen ger mig ett par i varm toning och ett par i kall. Jag ska i alla fall fundera på saken. Och så bjuder jag, dagen till ära, på en riktigt blogg selfie, genom spegeln. Det mest obekväma jag gjort på länge… Hrm.

mudd3

Hemmets hjärta.

kok1

Vårt kök är vad man brukar kalla ”work in progress”. Då vi köpte huset så beslutade vi att försöka renovera utan att det skulle kosta en massa pengar. Och att det får ta den tid det tar. Köket har faktiskt inte fått någon kärlek förrän det senaste året. Och det är långt ifrån klart.

kok3

Köket hade småblommig tapet, furupanel och salviagröna skåpluckor, fönsternischer och valv. Japp, matchat värre. Det där med gröna fönsternischer har jag då aldrig förstått mig på. Med lite färg kan man utföra underverk. Panelen har blivit ljusgrå och väggar, nischer och valv vita. Köket, som alltid varit ganska stort, blev genast större. Husets ljusaste rum, hemmets hjärta. Visserligen dras skåpluckorna fortfarande med sin gröna färg, just nu i alla fall. Man vänjer sig.

kok2

Och det bästa med köket? Kökssoffan. Bor man på landet måste man ha en kökssoffa. Det hör liksom till. Vår soffa är av det bättre slaget, utdragbar och sovbar. Och alldeles underbar. Den har varit mormor och morfars. Här sov morfar, både middag och natt. Och jag sov där med, med ett stort leende på läpparna. Man drog ut den så den blev som en låda, placerade en blå-vit, stjärnmönstrad madrass av det knöligare slaget i lådan och kröp ner. Och sov som en stock. Jag älskar att den nu har fått flytta hem till oss. En riktig kökssoffa i ett kök på landet.

Det där med skånsk vinter.

e24bbcdbadae7797f074a82eb7577bba

Jag har bott i Skåne i över tjugo år, men jag har fortfarande inte vant mig. Vinande vindar och några få plusgrader, få saker kan få en att frysa så mycket. Igår hade vi en helt fantastisk dag med några få minusgrader, sol och vindstilla, men idag: femton sekundmeter i byarna, åtta plusgrader och duggregn. Och jag fryser, ända in i benmärgen. Har kurat upp framför brasan med raggsockor och tofflor, varmt kaffe och en filt över knäna. Och är ändå kall. Iskall. Så här års längtar jag tillbaka till de norrländska skogarna, till min bardoms vintrar som alltid var vita och soliga. Där man kunde gå utan vantar fast det var minus tio grader. Fast å andra sidan, här i Skåne kan sommaren komma redan i slutet av mars. Det kanske inte är så tokigt ändå. Jag plockar fram en filt till istället. Och drömmer vidare.

 

Att hoppa på tåget.

gran1

Att årets stora julpysseltrend är granar vikta av böcker har nog många lagt märke till. Nu har jag hoppat på det tåget jag med. En gammal halvtaskig pocket har fått nytt liv som gran. Det här är ett riktigt enkelt pyssel som ger bra resultat. Bloggen ”Granne med Selma” har en bra beskrivning på hur man gör, du hittar den här.

star

Det här granpysslet ledde automatiskt till mer pysslande. Granen måste ju ha en stjärna i toppen, vad är då bättre än en vikt pappersstjärna i gråpapper. Det här var betydligt pilligare att få till, men efter ett par försök fungerade det. Det blev två. En liten till granens topp och en lite större som helt enkelt kan vara bra att ha. Man vet aldrig när man kan få användning för en liten handvikt pappersstjärna.

gran2

Jag avrundade det hela med att göra en pappersgirlang. Det här är enkelt, bara klipp till små trianglar av ett fint papper och sy ihop dem med raksöm på symaskinen. Här kan man busa till det med att använda någon fin färg på sytråden. Jag var inte så busig, utan använde vit sytråd. Fast det passar bra här. Det här pysslet ger mersmak, jag misstänker att det kommer att bli fler bokgranar här framöver. Måste kolla om det finns fler böcker att offra…

Nummerlappar till adventsljusen.

nummer_bildBildkollage med bild från stock.xchng

Och så var det ju det där med adventsljusen. Ska man ha nummer eller ej? Stora blockljus eller vanliga? Jag tycker att det kan vara väldans fint med nummer, därför har jag gjort en A4 med några olika varianter på nummerskyltar som ni kan ladda ner och skriva ut själva. Skriv gärna ut dem på tjockt, matt papper. Sedan är det bara att klippa ut den variant som ni gillar, trä i ett fint snöre och hänga på ljusen. Klicka på texten ”nummerlappar” för att ladda ner pdf:en. Var försiktiga när ni tänder era ljus! Kram på er.

nummernummerlappar

Småpyssel.

kruka1

Nu har det börjat. Den där pockande känslan av att jag måste adventspyssla. Bara lite. Den där hyacinten skapade tydligen ett ”pyssla med mossa-behov” som behövde tas hand om.

kruka2

Två pyttesmå lerkrukor, en klutt väggfärg, lite mossa och ett par stjärnanis senare så föddes de här. Krukorna var oanvända så de fick en dust av patinering bara därför att. Är egentligen ingen fantast av fuskpatinerade krukor, men de här är så små så det blev helt okej. Jag använde mig av lite ljusgrå väggfärg som jag duttade på, mer på vissa ställen precis som det blir i naturen. Krukorna fyllde jag helt enkelt med lite hopknycklat tidningspapper och sedan på med mossa och stjärnanis. Klart. En fick bo på det nymålade bordet i vardagsrummet, den andra på brickan på köksbordet. Småpyssel var det ja.

kruka3

Bullkoma.

lusse2

Så där ja. Då var årets första lussekatter bakade. Och ett onämnbart antal uppätna… De blev riktigt goda den här gången. Jag tycker att det kan vara svårt att få till den där perfekt fluffiga och saffransdoftande bulle man drömmer om. Kesella eller inte verkar vara den stora frågan. Jag valde jag att testa Buffés recept den här gången, de verkade ha haft en vetenskaplig approach till det här med lussekatter och det passar mig. Nu återstår bara det ultimata testet: en runda via frysen. Vilket är ditt favoritrecept på lussekatter?

lusse1

 

Kunde inte hålla mig längre.

hyacint

Nu har det fått flytta in en liten hyacint här med. Kunde inte hålla mig längre. Annars har vi som regel här hemma att inget pynt kommer fram innan den första advent. Det blir liksom lite mer speciellt på det sättet. Hyacinten blev renspolad på sin jord och placerad i en glasvas tillsammans med några fina kuddar av mossa. Det enkla är ofta det vackraste.

I köket jäser just nu årets första saffransbulledeg, bara tanken på nygräddade lussebullar får det att kurra i magen. Annars har det varit en riktigt kall dag med bistra nordanvindar som gått genom märg och ben. Kanske kan vi hoppas på lite snö snart? Glöggen är i alla fall inköpt, so bring it on!

 

It’s a must!

ApotekarnesArsmust

Jag är barnsligt förtjust i julmust och den där kittlande känslan man får i näsan när man tar sin första klunk! Sött och sliskigt, ja, men å så gott. Och nu har det tydligen kommit en lyxmust med hemliga ingredienser som ändras varje år, Apotekarnes Årsmust, i en förpackning som är så där härligt svulstig med champagnekork, guld och svart. Hoppas att den finns i mataffären här i småstaden, för jag bara måste smaka, it’s a must!

Helt enkelt.

brasa

Fiskgratängen har landat i magen, brasan är tänd, djuren ligger i högar och njuter av värmen medan mannen är i köket och lagar lite gott kaffe. Kanske blir det något bra från Netflix? Njutning av det enkla slaget så här på söndagskvällen.

Ska det vara en låda till kaffet?

framstalla-presentask-set-om-__0210671_PE364219_S4Söndagen fortsätter i slapphetens tecken. Efter lite röj i en skräpsamlande hörna kände jag ett behov av att titta på lite förvaringslösningar. När man bor i ett gammalt hus så får man vara beredd på att det där med förvaring, det är nymoderniteter. Att vi sedan har en hel övervåning med snedtak gör ju inte saken enklare. Men lådor, det kan man aldrig få för många av! Alla har vi väl dreglat över finingar från Tine K och liknande ställen? Känt köpbegäret komma smygande? Jag med, men med en inbyggd spärr mot att köpa en pappkartong för en massa pengar så nöjer jag mig med att inspireras. Men de här, de kan man investera i utan att ens spärr tar vid. IKEA levererar!

Kvällsryck.

bord2

Jag är en typisk kvällsmänniska. Någon gång efter elva på kvällen verkar det som om min hjärna vaknar till liv. Pysseldelen i alla fall. Ommöbleringar, storstädning och kuddsyerier, alla har de drabbats av det berömda kvällsrycket. Mannen bara skakar på huvudet och återgår till sitt. Hans dyngsrytm är turligt nog synkad med min.

sov

Även djuren har genom åren lärt sig vad som gäller. Vi har morgontrötta fyrbeningar här hemma. Hunden får man väcka för att han ska komma ut på dagens första kissrunda, katterna vägrar att röra sig ur fläcken innan klockan tolv. Fast katter brukar nog inte röra sig ur fläcken speciellt ofta om jag tänker efter. Kanske har jag varit katt i ett tidigare liv? Kvällsjakt och kattfnatt, låter bekant på något sätt. Nej, dags för en kopp kaffe till så att jag får någonting vettigt gjort i dag trots allt.

tusse

 

Grå novemberträdgård. Eller?

krasse

Vi har fyra tusen kvadratmeter trädgård. Eller fyra tusen kvadratmeter gräsmatta om man ska vara petig. Det är stort, kanske lite väl stort. När vi flyttade till huset fanns här ingenting. Anläggning av jordvärmeslingor hade gjort sitt avtryck. Nästan inga träd, inga rabatter och inget grönsaksland. Nu är det fortfarande en väldans massa gräs, men det går i alla fall åt rätt håll.

Vad finns då kvar i en skånsk trädgård i november? Faktiskt lite av varje om man tar sig en närmare titt. Och det bör man. Örtagården kanske inte direkt kan anses vara frodig, men den är vacker så här med. Oreganons skira fröställningar med sin milda färgskala skapar lite struktur.

herb

lammora

Lammörat är fortfarande så där mysigt och fluffigt att man inte kan undvika att pilla på bladen. Bara lite grann. Snälla. Jag lovar att låta bli pilleriet imorgon.

ros2

Rosen har inte riktigt insett att det faktiskt är november, ”bara en blomma till” ser den ut att tänka. Den hinner om den skyndar sig.

kal

Hjälten i vår trädgård just nu är nog svartkålen. Som stora palmer står de stolt kvar i grönsakslandet bland ogräs som ingen velat bry sig om sedan september. Fint. Väldigt fint. Och det spelar ingen större roll om frosten kommer, svartkålen kommer att stå kvar ett bra tag till. Om den inte äts upp först det vill säga.