En spröd skönhet

hundkäx1

Då var det lördag och den senaste veckans tryckande värme försvann med nattens åskväder. Och vilket åskväder sedan! Trots att vi befann oss i utkanten så lystes himlen upp nästan konstant, SMHI hade räknat upp till 150 blixtar på tio minuter bara några mil från oss. Är det något som jag har respekt för så är det åskan, man blir väldigt liten när man ser den slå ner i närheten.

Tog en en bukett av något av det finaste jag vet, hundkäx. Så spröda men ändå robusta på något sätt. Visste ni att man kan äta roten? Den ska tydligen både lukta och smaka morot med en blandning av persilja. Men om ni testar så var försiktiga, det finns andra växter som liknar den och som är giftiga. Om roten luktar lök eller bara unket så är den inte ätbar. Jag tror i alla fall att jag nöjer mig med att beundra blommorna, det känns säkrast så 😉

hundkäx2

Annonser

Härliga lördag

Så kom stormen och försvann igen lika snabbt. Kvar lämnade den kalla vindar men sol från en klarblå himmel. Älskade sol som lyser upp vår annars så mörka skånelänga. Som fyller vardagsrummet med ljus och värme. Jag kryper upp i soffan med morgonens andra kopp kaffe, öppnar macen och fylls av inspiration från en värld där ute. Sitter med gott samvete kvar en extra stund innan dagens sysslor tar vid. Vaknar sakta till.

soffa

Filtarna hänger kvar på soffans armstöd som ett minne från en isande kall kväll. Kuddarna ligger lite huller om buller, precis som det ska vara. En ögonblicksbild från vårt vardagsrum, ett rum fyllt med konst och kärlek. Ett rum för njutning och vila, inte tillrättalagd skönhet. Lite lagomt stökigt och med spår av vårt liv.

kaffemys

Är lite stel i kroppen efter en natt på madrass i biblioteket. Tillsammans med man och djur bäddade vi ner oss i husets tystaste rum. Att sova i ett sovrum på ovanvåningen under ett smällande, gnisslande plåttak är inte att tänka på när det stormar. Men en biblioteksnatt har sin charm den med, den enda gången hunden får vara med och kramas, han som annars alltid är förpassad till bottenvåningen. Men som har sin egen soffa på husses kontor där han annars kan sova i lugn och ro. En härlig lördag efter stormen med andra ord.

Finaste lampan och tisdagsmys

uggla2

Titta vad jag fick av bästa mannen, den finaste lampan jag sett på länge! Bara tanken på att jag har en ugglelampa gör mig så glad. Den var dock inte helt enkel att fotografera, vit lampa mot vit vägg i ett av husets mörkaste hörn… Men ni fattar principen i alla fall. Så nöjd!

uggla1

Igår var det en riktig mystisdag med gott att äta och dricka. Det blev en sallad med rökt makrill och kapris och som avslutning en hederlig äppelsmulpaj med massor av vaniljvisp (inga semlor, det räcker liksom nu). Det känns lite lyxigt en vanlig vardag, men så råkade jag ju bli ett år äldre 😉 Inte för att jag direkt firar så mycket nuförtiden, men lite mys är aldrig fel. På tal om dricka så måste jag ju bara tipsa om det supersmarriga vita som vi drack: Gnarly Head Viognier (nr 6381). Passar toppen till rökt fisk. Den blir garanterat en av sommarens favoriter i år. Löp och köp!

Att vara lättdistraherad.

stilleben

stilleben2

Det var ju meningen att jag skulle städa i torsdags, men det blev pyssel med ett nytt stilleben istället. När jag tog bort bokgranen var jag ju tvungen att fixa något nytt på bordet. Och helt plötsligt stod jag ute i verkstaden med en burk sprayfärg i ena näven och hårtorken i den andra. Det tidigare vita ljusstaken skulle nu bli svart. Fast det är inte direkt temperaturer för sprayfärg ute, det var här hårtorken kom in i bilden. När jag väl var klar med mitt sprayande och arrangerande var jag inte alls sugen på att städa längre. En annan dag, tänkte jag. Vilket blev i går kväll istället. Japp, jag är en nattstädare av högsta rang. Huvudsaken är ju att det blir städat, inte när. Tur man bor i hus på landet…

Om någon undrar vad det är för tavla ovanför bordet så kan jag avslöja att det faktiskt är ett mattprov! Vi blev eld och lågor över den fantastiska strukturen, så den åkte upp på väggen istället för på golvet. Konst är ju vad man själv gör det till.

amaryllis3

Har ju förresten glömt att visa hur fantastisk amaryllisen har blivit nu när alla knoppar slagit ut. Som en gigantisk boll, helt feldimensionerad till sin stam. Alldeles fantastiskt vacker!

Har lekt lite med ett SX-70 filter i Photoshop för att få fram en polaroidkänsla i bilderna. Gillar det urblekta uttrycket skarpt. Vad tycker ni, är det för mycket?