Tittar in lite snabbt denna blåsiga torsdag med en ganska suddig Instagrambild på Frasse in action. Tog in några grenar av schersminen för att få njuta av den underbara doften inomhus också. Det tog väl cirka två sekunder innan Frasse upptäckte grenarna… Frans Ferdinand, denna blomälskande fyrbening. Nu får vi bara hoppas att schersminen inte är giftig, hittade ingen information på nätet i alla fall.
Ha en fortsatt fin torsdag!
Söndag. Städdag, vedhuggning och lite trädgårdsfix. Precis som det ska vara. Både hem och vedbod får lite kärlek. Röja och plocka undan, det är dagens melodi. Hunden har sina leksaker samlade i en plastkorg, väldigt uppskattat faktiskt då han ofta går dit och botaniserar lite. Typ som när man väljer smågodis. Katterna brukar däremot använda den som sovplats istället, den är alldeles lagom för en liten kattkille. I vilket fall som helst är det skönt att kunna samla sakerna på ett ställe. En ögonblicksbild som får bli dagens Söndagsbild.
Ganska ofta möts man av den här synen här hemma. Det som en gång var en fin liten miniros ser ut som om den har blivit attackerad av någon form av skadedjur. Och jo, skadedjur är det. Kanske inte larver eller flygfän, men snarare grårandiga fyrbeningar. Kattgräs i all ära, men en smarrig ros eller ett litet fluffigt pelargonblad är ju helt oemotståndligt när man är katt. Och det är faktiskt helt okej, vi har inga giftiga krukväxter här hemma. Katterna behöver sina grönsaker de med. Det intressanta är att just minirosen faktiskt mår riktigt bra av den här behandlingen, den skjuter nya skott som bara den. Skulle man ställa den på ett kattfritt ställe ett tag så skulle den bli den yvigaste miniros man sett på länge. Rosor mår ju faktiskt bra av att beskäras kraftigt. Så vi låter de små trädgårdsmästarna hållas, för husfridens skull 😉
Och förresten, vart tog våren vägen? Två grader och snålblåst har vi väl haft så det räcker nu?! Men våren ska väl tveka, det hör nog liksom till. Tålamod var det…
Då var det måndag igen. Den sista måndagen i en månad som bara sprungit förbi, som om den var stressad liksom. En måndag där solen skiner från en klarblå himmel, som ett löfte om en alldeles fantastisk vecka.
Insåg att det nog varit lite snedfördelning på djurfronten här på bloggen, katterna har liksom tagit upp lite väl mycket plats. Så vi tar väl och börjar veckan med en hälsning från Beppe, fyrbeningen som alltid är vid vår sida. Som har en förmåga att se ut som om han har sålt smöret och tappat pengarna när det finns en mikroskopisk möjlighet till något gott. Som älskar sina kattbrorsor, bara de inte ska kramas. Blärk! Kattbaciller är inget för en stor hund som han 😉 Beppe som alldeles snart fyller sex år och som delar födelsedag med matte. En alldeles underbar fyrbening som alltid får oss att skratta, högt och hjärtligt. Världens bästa Mysbeppe.
Idag kom solen, för första gången på flera veckor. Den underbara, värmande solen som lyser upp hela omgivningen. Som värmer frusna själar och som ger en försmak om vad som komma skall. Tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att ta lite nya bilder av köket, något att lägga upp i Knaadas Inspobank senare i veckan. Och Tusse, han tänkte att han skulle hjälpa till.
Först genom att påpeka att det är mycket bättre om skåpdörren under diskbänken är öppen. Så man kan visa de finfina jaktmarkerna liksom. Nja, tror inte att tvåbeningar tycker att det är så fint med hushållssopor trots allt. Och så fortsatte det. Med en katt springandes framför fötterna, strykandes mot saker eller rent ut liggandes på det tilltänkta fotoobjektet. Mysigt! Men lite komplicerat i längden. Fast jag fick nog några bra bilder trots allt. Eller kanske tack vare Tusse och hans minst sagt märkbara sätt att peka ut nya fotovinklar i vårt kök. Den bästa fotoassistenten och väldigt bra för kreativiteten.
P.S. Glöm inte att rösta på Besökstoppen, man kan rösta en gång om dagen. Just nu ligger jag som en hopplös tvåa, men jag har hopp 😉
Det här är Tusse, Truls Gustaf om man ska vara noggrann. Den andra halvan av teamet, bror till Frasse. Tusse är en känslig katt, ogillar oljud och gäster. Men älskar mat, att sova bredvid husse i sängen och mysa i kökssoffan med rumpan uppmonterad mot elementet. Vem gillar inte det liksom?! Tusse är den store jägaren, den lille rörmokaren och Beppes bäste vän. En mysig hårboll med den mjukaste päls jag någonsin känt på en katt.
Men vänta, vad var det där med rörmokare? Jo, Tusse ser det som sin roll i livet att förhindra att det kommer in möss under diskbänken. Han kan tillbringa timtal med att sitta i köksskåpet och bara vänta på att det är någon mususling som ska våga sig ut. Timtal med att inspektera rörledningar och avloppsrör, precis som en rörmokare. Eller kanske man ska kalla det mysmokare? Duktiga, underbara myskatt. T som i Tusse.
Då fortsätter vi Decemberutmaningarna med F. F som i Frasse. Frasse är en av våra två katter, en av två bröder, minstingen och en i familjen. Han är en sann konstnärssjäl, känslig och kreativ. Få hyss här hemma saknar Frasse som kreativ ledare. Frasse heter egentligen Frans Ferdinand, då hans favorithobby är att lukta på blommorna. Och att se till att de absolut inte har några torra blad. Torra blad är till för att ätas. Det här är killen som tillbringar en storm med ett lugn som ingen annan i familjen uppbringar. Han bara kryper upp i soffan mellan oss och somnar lugnt. Eller tippar mot en om man ska vara noga. Tippa är nog en av hans andra specialiteter, det och stå på huvudet när man pratar med honom. Och det här med vatten, det dricker man från kranen. Det vet väl alla.
Vi tog oss igenom stormen Sven i hyfsat välbehåll. Ett av våra små äppelträd fick sätta livet till, men i sammanhanget känns det okej. Med byar på över 35 m/s så trodde vi att taket skulle lyfta. Skåne fick verkligen känna på vädergudarnas krafter igår. Idag blåser det ”bara” mellan 20-25 m/s, känns lindrigt i sammanhanget. Lite snöfnös virvlar runt i luften, men jag tror inte vi kan hoppas på några större mängder. Synd, jag vill ha snö. Nä om man skulle ta och krypa upp i soffan med lilla Frasse. Frassemys.
Dagens Decemberutmaning visade sig vara B och svartvita bilder. B som i Beppe kändes ju självklart. Vår största fyrbening. Beppe hatar när man viftar med kameran framför honom, men vi har övat. Övat med stora kameran och med ajfönen. Och övning ger färdighet. Det började bra, skälla lite på kameran och posera lite grann. Men inte hur länge som helst, tänkte han och lade sig ner med sin mest uttråkade min.
Beppe är en riktig bonnahund, en korsning mellan border collie och labrador, född på en gård här i närheten. 40 kg tung och liknar mest en kalv. En myskalv. Han älskar sina kattkompisar och tuggben, mest tuggben då. Och att ligga framför brasan, platt som en nykokt sill. Han vaktar huset som den värsta dörrvakt, men säg inte till någon att han egentligen älskar alla som kommer hit. B som i Beppe.
Från myllan 