Jag målar i perioder fast det går lång tid mellan gångerna. Tror nästan att det är tio år sedan förra gången som jag plockade fram oljefärger, pensel och pannå. Det här är en av två tavlor som faktiskt får hänga på väggen, visserligen i studion men ändå. Motivet är inte så konstigt för att vara jag, jag har någon form av besatthet av citroner. Både i mat och som konst. Tror att det är något med färgen, doften och formen som är så tilltalande. Man blir liksom glad. Året var 1996, jag hade precis träffat mannen i mitt liv och hade ett behov av att måla. Vi läste konsthistoria, så inspirationen var konstant närvarande. Det blev ett glatt motiv, en svävande citron. Jag var ju extra lycklig.
Dagens bloggutmaning hos Tatjanis är ”På väggen” – en svävande citron.
Från myllan 
Jättefin! Och extra fin och personlig med tanke på vart i livet du befann dig när du målade den. Jag gillar den och jag förstår verkligen varför du gör det också! 🙂
Kram Jennica
Så fin tavla du målat. Kram Pernilla
Den som kunde måla så…. Kul minne till bilden. Förtjänar den kanske en mer framträdande plats?
Så roligt det måste vara att kunna måla så, och att kunna måla ett minne är inte illa;)
Kram
Annie
Halloj!
Fin tavla och extra kul när man målat den själv och dessutom vilket
minne det väcker :O)
Kram Arja
Vacker! Så roligt att ha en egenmålad tavla på väggen och jag tror absolut att du har rätt i att det är något speciellt med citroner 🙂
Kram Maria
Jag älskar färgen och formen på citroner, ja även doften och smaken…
Underbar tavla och dessutom måste den kännas extra värdefull när den är målad under en så lycklig period i livet!
Kram M.E
Härligt att du har den fina tavlan kvar. Kram Anita
Vilken härlig tavla!! Du borde måla mera.
Hoppas du får en fin kväll!
Kramen
Vilken härlig tavla! Och jag håller helt med, det är något visst med citroner. Jag gillar till och med ordet…”Citrooon” eller varför inte vackra ”Lemon”? Ja det är något speciellt med citroner:) Kram från Tanja