Ibland så fokuseras all min kreativitet på jobbet. All övrig fantasi känns som bortblåst. Idag är en sådan dag. Man skissar, funderar, vänder och vrider och till sist finns det liksom inget kvar i idébanken att lägga på bloggen. Men det blir bättre, det vet jag. När man minst anar det så dyker det upp en idé värd att tas hand om. Kanske ni har något som ni undrar? Något som ni vill veta mera om eller att jag ska ta reda på? Berätta!
Från myllan 
Jag vet inte om jag vågar fråga, vill inte verka för nyfiken men äsch, vill du inte svara så behöver du inte.
Jag undrar om barn. Är det något ni önskar eller ni kanske har valt ett liv utan? Själv skulle jag aldrig ha barn men livet ville annorlunda…
Nu trycker jag på skicka-iväg-knappen innan jag ångrar mig.
Hehe, klart du får fråga 🙂 Det är faktiskt ett val vi gjort, jag och mannen. Vi har liksom aldrig kunnat se oss själva som föräldrar. Som tur är så har vi alltid haft samma inställning till egna barn, annars hade det aldrig fungerat. Med det sagt så måste jag bara poängtera att vi gillar barn, andras barn 😉
Kram!
Kan också känna lite så. Vad ska jag skriva om nu. Jag har kört fast i alla vårblommor. Men så får det ju vara. Det ska ju va något man brinner för. Fin bild på din pelargon. Ha en fin kväll Kram Pernilla
Då är det inte bara jag. Kände att jag snöat in på vårtecken och vårlängtan. Men som du så klokt säger, det ska ju handla om något man brinner för 🙂
Kram!
Ibland kan man bara visa fin bild som du gjort och liksom bara säga : hej!
Ha en fin morgondag. // Lissen
Bra tips!
Kram!
Uha. Både kender det og kender det ikke. Ideerne vælter mig nogen gange omkuld, og tiden er det, der mangler. Alt det jeg vil!!!. Men når jeg står foran et lærred, som skal males på.. hmmm hvor forsvandt de hen? Ofte går det sådan, at inden jeg får tænkt igen, flyder former og farver ud af mine pensler. Kram. Og en dejlig pelagonia.
Det är nog det som är baksidan med kreativitet, man måste fånga stunden. Att det dessutom är svårt att behålla den i flera former samtidigt är kanske inte så konstigt egentligen.
Kram fina!
Trots idétorka så visar du en väldigt vacker bild. Pellis i en sliten kruka räcker för att få igång mig!
Kramen Hannis
Tack fina!
Kram
Uff ide torka kommer & går, ibland hittar jag inget att fota heller, du vet ”man ser inte skogen för alla träden”….. Så plötsligt bubblar det över.
Jag har lite svårt att balansera alla mina blomsterbilder om dagen…. jag försöker ju tänka liiite på vad läsarna kan tycka är inspirerande liksom 😛
Å så har jag gnällt lite för mycket om hälsan, såg i HofP blogg att det var en som tyckte jag sökte empati *hahahaha* Fast jag tar det som en signal att jag kanske ska sluta berätta skit dagarna.
Oavsett, din blogg är inspiration från första inlägg, jag älskar den Sara ❤
Fina, fina Sessan! Du som ger mig så mycket inspiration att blogga! Misstänker att de här upp- och nergångarna är det som är essensen med att blogga. Det blir mycket blommor för mig med nu, men det är nog årstiden 😉 Och klart du ska skriva om din hälsa, tänk vad det gör för alla andra med fibro där ute!
Puss och kram!
Vi får sätta varnings skylt på bloggarna
-Varning blomsterdilla för närvarande!! hahahah
Hehe! Precis!!! Ser en liten varningslogga framför mig, en överkorsad vårlök 😛
Såg förresten den sura kommentaren hos HofP, den människan måste ju ha allvarliga problem med sig själv. Hoppas att det rann av dig som vatten på en gås!
Puss igen!
Du den skrattade jag hejdlöst åt, just för att personen verkar minst sagt väldigt hysterisk.
Jag vet ju att jag har många läsare med olika sjukdomar inte bara just de jag har, som hittar styrka i att ”se att vi är flera”. Jag får så himla mycket mailer av både bloggare & inte bloggare, som tackar för min öppenhet så det driver mig att skriva. Men balansen är ju hårfin, för det finns nog av personer som stör sig & lagar lite egna historier i huvudet 😛
Fast hade jag givit stöd till bara en person, så hade det fortsatt varit värt det!!
Kram finaste Sara