Våffeldax

Vissa saker var nog bättre förr. Som våffeljärn till exempel. Stöpta i gjutjärn med den bästa formen. Visst, tunga och klumpiga, men oj så goda våfflor det blir! Det här är mormors våffeljärn, gjort för att hanteras på vedspisen. Med djupa mönster som gör plats för mycket sylt och grädde. Ett våffeljärn som man får vända efter halva tiden för att våfflorna ska få färg på båda sidorna. Som ger en perfekt yta med smak av smör. Ett våffeljärn som fungerar att använda så länge vi inte har en glaskeramikhäll på vår spis. Eller, man kan nog använda den då med, fast med största försiktighet.

Gräddade våfflor häromdagen. Frasvåfflor med lättvispad grädde och hemkokt blåbärssylt. På köpta bär, men ändå. Bästa! Det mest praktiska fikat som kan varieras i all oändlighet. Sylt och grädde eller gräddfil, röd lök och löjrom. Det är bara att testa sig fram. Ibland funderar jag på skillnaden mellan Sverige och Norge då det gäller våfflor. I Norge hittar du en våffelstuga bakom varje krön, mitt i skogen eller högt uppe på Galdhöpiggen. Ingen tur uten vafler! Visst har vi kaféer som  serverar våfflor här i Sverige också, men absolut inte i samma utsträckning. Det är liksom lite omodernt. Men våfflor kan aldrig bli omodernt enligt min mening, men så är jag ju halvnorsk 😉